Att när Edo är hemma, Åland visar sig från sin bästa sida och det finns en hel del arbete att göra. Då blir det inte så mycket till uppdatering. Inte för att ni är så många som klickar er in hit. Men, men.

På lördag på min lediga dag ska jag åka ut och hälsa på farmor. Ska bli underbart! Ska även få åka en massa båt och kanske blir det ett besök till stugan på Ådö.

Njuter i fulla drag av att få vara här och trycker undan känslan av att skolan snart börjar igen. Vill inte tänka på det för jag blir bara irriterad. Vissa dagar önskar jag att det gick att få in den i en snökula och skaka om. Sådär så att man tvingas ta sig ur sina invanda roller och sina invanda mönster. Man hamnar inte alltid på samma plats som man var när man började. Men, till det behövs det en massiv kula och någon som är riktigt stark. Dessutom orkar jag inte med tjaffset heller. Så, snökulan får finnas i mitt huvud, som ett utkast.

Nu börjar klockan närma sig arbetsdags. Eller åtminstonde dags att masa sig upp ur soffan och gå och köpa dammsugarpåsar. Har jag tur så när jag kommer hem från jobbet idag så finns det en ny säng och en ny sängram att skruva ihop. Det är lycka för mig - ett platt paket från IKEA. Så då ska det vara dammsuget och diskat.

Så nu måste jag kila.

Ha det!

/T

Har haft en riktigt bra vecka, även om jag har jobbat en hel del och vädret inte har varit det bästa. Men, då blir det mer att göra på jobb istället.

Även om jag har varit lämnad åt mitt eget öde, utan varken sambo eller mamma så har jag haft det trevligt. Har passat på att umgås med mina vänner. Speciellt när Emma har haft en ledig vecka. Så det har varit finskalektioner med Emmas mammas kusin, kvällshäng hos Emma, trerätters hos Emma med Poffi och Oscar.

Gårdagens lediga dag bestod av en lång lista "att-göra-lista". Klippning, reservdelshandling, en inställd lunch, handling, städning av huset, bullbak, tvättning, diskning, en öl på Knorring med Jenny, Nina och Tomas. Fullt upp med andra ord.

Förövrigt så har det nu gått ett år sen vi äntligen kunde komma bort ur lägenheten på Ålandsvägen och in på Nygatan. En av Edos kompisar sade en kul grej om vår lägenhet; "den är modernt, men ändå hemtrevlig". Och det är sant. För varje gång jag har kommit hem så har den blivit mer hemtrevlig och mer "vår".

Krafsar mig både nu och då i huvudet när jag tänker på att vi trängdes på 35m2 i över ett år. Att vi stod ut!?

Men, det blev ju bra sen. Så kanske bara bra att vi fick trängas lite för att kunna uppskatta utrymme och lugna grannar med samma livsstil?

Eller?

/T

Men jag har fullt upp. Jobb, kattvaktande, husvaktande, att umgås med mina nära och kära, vättna mammas blommor, etc.

Imorrn vankas ledig dag och då ska jag försöka ta det lite lugnare. Emma lockade med en eventuell båttur. Så jag hoppas på bra väder! Men enligt SMHI ska det regna, som det alltid verkar göra på mina lediga dagar..

Nej, nu ska jag bege mig mot lägenheten och sen mot jobb.

Ha det!

/T

Är Medina - Gutter



/T

Igår kväll när jag inte kunde sova så låg jag och funderade framåt i tiden. På vad som komma skall. Att det bara är ett år kvar innan jag borde ha min examen. Ett tufft år visserligen. Men, det ska samtidigt bli kul. Att få krama ur sig det bästa man kan.

Är lite sugen att bege mig till Sundsvall över helgen när det är gatufestivalen. Årets happening i stan. För det finns vissa som jag redan nu börjat sakna, det sköna umgänget utan krav. Som kvällen hos Isak. Kvällen när vi alla testade Isaks låda. Kvällen när vi gjorde en egen kortlek och smidde planer med kraftpapper.

Sådana spontana kvällar kan jag komma på mig själv att sakna och längta efter. Men det borde ju komma flera!

Det är lite med blandade känslor jag tänker på att hösten närmar sig med stormsteg. Att det inte är så långt borta som man kan tro. Jag måste bestämma mig hur jag vill att mitt sista år ska bli. Om det ska vara som förra hösten, en bergochdalbana känslomässigt eller om det ska bli det bästa året hittills.

Det är sista året det gäller att göra som Veikkausliiga säger; Tunnusta väriä, bekänn färg. Det gäller för mig att fokusera och strunta i resten. Att göra det som jag mår bra av. Att göra det jag tycker om, att få prestera så bra som möjligt, utan att fokusera på annat. För det är det jag gör det sista året som kommer att visas när jag ska ut i arbetslivet. Då gäller det att ha bekänt färg och visat vem jag är. Inte halvhjärtat, utan med hela hjärtat. Det här är jag och det här är jag stolt över. Det här vill jag göra och det här får du om du anställer mig.

Men, allt det där ligger två månader bort. Och innan dess ska jag få fyra hela veckor med samboliv. Och förhoppningsvis ett nytt, fint badrum.

/T