Fick nyss veta att en av mina gamla klasskompisar ska få barn. Först tänkte jag om det var Fredrika/Ika, för hon är ju i den åldern.. Men tji fick jag. Utan det var en helt annan person. Inte för att jag blev förvånad, men ändå. Hon är 20 år! 20 och snart mamma. Hmm..
Men hon verkar inte vara den enda som väljer att klämma ut en unge i den här åldern.. Finns flera som jag känner till som har blivit mamma när de har varit unga. 16-20 har de varit. Hmm. Inget ont om unga mammaor (Marielle, du är en grym mamma!) men är det inte lite väl ungt?

Tänk själv, du har nyss blivit klar från din utbildning, men tänker plugga vidare. Och poff, så blir du gravid. När ska du då hinna med att plugga och bli det du ville bli? Halvfart och distans?

Jag är väldigt skeptisk till allt vad barn heter. Dels för att de är krävande och dels för att de skriker. Det finns inget värre än ett barn som gallskriker (ok, 10 småbarn som gallskriker). Sen börjar de kräva saker och ting, pengar, kläder, uppmärksamhet m.m. Jag säger bara åt dem som har småbarn, kom inte med dem till mig och fråga om jag vill hålla. För jag vet inte vad jag skulle göra då. Jag skulle bli livrädd, tappa ungen och springa därifrån..

Men sen finns det söta ungar också, dvs de som är tysta och som kan bete sig. Tex Emelie. Hon är en söt unge.
              
        



För tillfället väntar jag på att glasyren till min florrkaka ska stelna, så att jag kan bre på den på kakan. Nami! Var ett tag sen sist jag bakade den, höstas innan jag åkte till uppsala med halva.

Nu ska jag titta till och provsmaka. Kanske det blir pulkaåkning senare idag. Får se.

Ha det!

/T