När jag var 14 och gick i högstadiet fick jag en vinterdag upp ögonen för en kille i klassen ovanför mig. En kille som jag inte hade "sett" tidigare och poff så var han bara där. Och jag undrade hur jag kunde ha missat honom!

Efter lite funderande fram och tillbaka fick jag via en kompis kompis tag på hans nummer och lyckades få lite kontakt. Efter en bio-date blev vi ihop och jag var nöjd, glad och kär. Sådär kär som man var när man var 14. Efter fem månader dumpade han mig och jag minns fortfarande hur ledsen jag blev. Tog ett bra tag innan jag kom över det.

Nu i efterhand är vi fortfarande goda vänner. Även om vi inte träffas så ofta, så när vi väl gör det känns det inte som om det har gått så länge sedan sist vi träffades. Nu bor och jobbar han i Uppsala. Det roliga är att jag har bott granne med hans syster, men jag träffade henne bara någon gång, så jag tror inte hon mindes mig från den tiden jag var hennes brors flickvän.

När jag tänker tillbaka på den tiden med honom så blir jag glad. Det var en bra första kärlek. Många glada stunder och många roliga minnen. Det är även i samband med tiden när jag var 14 som jag fick upp intresset för Coldplay och det är många gånger som jag har nött "A rush of blood to the head"-skivan tillsammans med honom.

Tänk att det är 8 år sen. Tiden går fort!