Jag har en syster, Catharina/Catta.


Hon är två år äldre än mig och det fick jag nog minsann veta när vi var yngre. Men samtidigt så tog hon nog hand om mig, för att jag var yngst.

När vi var yngre så stred vi som katt och hund. Jag bet henne och hon rev mig. Jag har både bitit henne i axeln och knät. Men vad gör man inte när hon inte vill leka? Jag tyckte att det var en god idé, men det tyckte inte hon. Nog strider vi fortfarande, men långt ifån lika mycket som när vi var små. Det är synd att vi bor såpass långt ifrån varann, det kanske är en anledning till varför vi inte bråkar när vi väl ses. För det finns bättre saker att slösa tid på.

Det tog mig en liten stund att verkligen uppskatta henne och hur bra det är att ha en syster. Att få ha någon där i närheten som verkligen säger vad hon tycker och tänker (både bra och dåligt).

Så nu ser jag fram emot att hon kommer hit om några dagar. Ska bli underbart!



Jag och min kära syster, som numera är blondin, igen.

/T