att efter den här helgen kommer jag kunna åka tillbaka till sundsvall i godan ro och ha ork, kraft och lite jävlar-anamma till att jobba klart det sista inför sommaren.

Bara det att få träffa Poffi igår gjorde mig jätteglad och på jättebra humör! Att få snacka lite skit och äta kakor med henne och Mie. Det är inget man gör varje dag direkt, det är väl kanske därför som det känns så grymt!

Sen vet jag att det bara blir runt 4 veckor i sundsvall också. Under den tiden ska det hinnas med skola, vänner, nollningsplanering, ev. sittning, Robin Hood m.m. Så jag lär inte hinna sitta hemma och sakna Åland. För det finns ju kvar när jag kommer hem.

Men visst tror jag att jag kommer att sakna åland där uppe. För det är ju hemma som alla de jag vågar lita på finns. Jag vet inte hur jag ska göra, för att börja våga lita på folk. Att börja våga öppna mig och genom det kanske få en närmare vän som jag kan prata med på "riktigt". För det blir så långt när man sitter uppe i snön och väntar på att få komma hem och prata med någon som förstår en. Visst, jag har Edo (vilket jag ska vara jävligt tacksam över), men han kan inte alltid vara där hos mig.

Så får att kunna utvecklas inom skolan, så måste jag nog utveckla mig själv med. Känns konstigt att säga det, men det är nog sant. Jag vet att jag inte är ensam om det här, men ibland känns det nog som om jag är ensammast i Sundsvall.

Nej, nu ska jag dricka kaffe och läsa dagens tidningar. Sen ska jag nog bege mig ut i trädgården med kameran.

Ha det!

/T