Det finns mycket jag saknar.

Det jag saknar är personer som jag inte har vid min sida för tillfället. Edo, mamma, syster yster, pappa, hela KG etc.

Sen finns det tider och perioder som jag saknar till och från. Ikväll såg jag The Butterfly Effect, med det slutet som var när jag såg den på bio. Jag minns hur jag grät när jag kom ut därifrån, men minns inte varför. Men nu när jag tänker på det så saknar jag den tiden. Den perioden. Att få gå i högstadiet och bara njuta.

Tänk om man fick vara liten igen (9-10 år). Bo hemma, läxorna gjorde man på kvällen innan man åt kvällsmål och sen gick isäng. När skolan var det bästa och det värsta man visste. När ens planering bestod av att tänka på fredagens disco och vad som skulle hända där.

Men, samtidigt skulle jag inte vilja gå tillbaka och gå i mellanstadiet igen. Jag fick min beskärda del när jag vikarierade i v:åsen. Fast, vissa dagar var jag lite avundsjuk och hoppades att de njöt av att få vara i den åldern då livet lekte och det svåraste man visste var division. För det gjorde inte jag, när jag var i den åldern.

Men, man lär sig av sina misstag.

/T