"Jag har ju en blogg här med..

Usch, igår ljög jag för en föreläsare. Han frågade om jag skrev mycket. Jag svarade att när jag var liten skrev jag dagbok, men när dagboken var slut slutade jag skriva. Men, det är ju en fet lögn. Jag fortsatte skriva i sporadiska häften, lösa sidor. Lite här lite där.

Sen i bloggen här, bloggen på Lunarstorm (som numera gick igraven ihop med hemsidan), min egna blogg, sen numera även på twitter och på xit. Sen älskar jag att skriva brev. Och nu menar jag att skriva brev för hand. Det är en underbar känsla att få öppna ett brev som är skrivet för hand. Så sist när jag och min sambo var ifrån varann (jag var här i sundsvall och han var på jobb) så skrev jag ett brev om dagen till honom. För hand. När jag var klar skickade jag dem med posten.

Så jo, jag skriver. Jag skriver för mig själv, jag skriver för att andra ska få läsa. Jag skriver åt dem som lyssnar och åt dem som inte kan lyssna. Ord som jag inte kan, vågar eller vill säga på riktigt åt en person. Saker jag glömt att säga.

Ni, vet.

Alltid när jag har varit hem till mamma brukar jag lämna en lapp där det står något litet glatt. Om hon inte är hemma när jag åker dvs. Allt för att göra någon glad.

Så jo, jag skriver. Jag ljög för föreläsaren.

Det jag inte ljög för föreläsaren om var vad jag ville göra efter skolan. Jag vill bli lycklig. Jag vill vara nöjd med det jag gör varje dag. Jag vill njuta och känna mig trygg. Allt det som jag suktar så hårt efter just nu. Speciellt när jag inte vet vem jag skulle ringa om jag bryter benet och måste till sjukhuset. Den enda jag kan ringa är ambulansen..

Föreläsaren gav mig ett snällt svar, som gjorde mig glad. Han svarade på mina drömmar genom att säga att han trodde att jag skulle bli lycklig. Tack, att någon tror på mig!

Nu ska jag fortsätta med skolarbete.

/T"



Så jag ljög, vet inte varför. Men det kändes bra då och där.

Nu ska jag städa lägenheten och fundera på vad jag behöver ta med mig hem för våren.

Ha det!

/T